onsdag 17 augusti 2011

Fossil med bevarade mjukdelar

Alltfler vetenskapliga artiklar beskriver bevarade mjukdelar i fossil som sägs vara miljontals år gamla. Det är anmärkningsvärt eftersom allt organiskt material borde brutits ner för länge sedan. Om man inte är låst vid långsamma skeenden under miljontals år så kan man tro att fossilen bara är några tusen år gamla! Fossil Pigment Paints Long Ages into a Corner

måndag 15 augusti 2011

Opals Can Form in Weeks

Opaler bildas på några veckor eller månader. Det har man förstått av att man funnit opaler som omsluter bakterier.
Opals Can Form in Weeks

Vårt solsystem är inte så gammalt

Om planeterna bildades ur ett stoftmoln finns ingen förklaring till hur det samlades en kritisk massa så att gravitationen kunde börja verka, och det borde vara samma sammansättning på alla planeterna. Nu har en rymdsond hämtat nya uppgifter om Mekurius som gör det ännu svårare att tro att den bildats genom naturliga processer. Den har ett starkt asymmetriskt magnetfält som avtar hastigt och den har stora mängder svavel som borde slungats iväg om den bildades så som astronomerna trodde.
Messenger Spacecraft Confirms: Mercury Is Unique

Allt Gott!

tisdag 26 juli 2011

Lite normalt umgänge

Så har jag blivit småbarnsfar, därav sparsamheten med inlägg senaste månaderna. Nu sitter jag uppe mitt i natten i främmande land och vakar över min dotter som inte kan sova.  Läser lite om den norske terroristen.  Hur kunde det gå så galet? Kan vi göra något för att det inte ska hända igen? Jag tror inte på hårdare kontroll eller mer upplysning, utan jag tänker att det handlar om relationer. Var och en måste upptäcka ensamma människor och innesluta dem i gemenskapen så att de får lite normal stimulans. Om någon i sin ensamhet är bitter och cynisk så kan lite normalt umgänge göra underverk tror jag, ungefär som tidningen Dagen skriver i ledaren om att innesluta Breiviks likar.

lördag 23 juli 2011

Fruktansvärt dåd i vårt grannland

En infödd norrman sköt ihjäl många barn på ett socialdemokratiskt sommarläger på en ö utanför oslo. Han hålls också ansvarig för den briserade bilbomben i centrala Oslo tidigare under dagen. Det är med sorg och besvikelse jag läser om händelserna på Dagens Nyheters nätupplaga. Det är tidig morgon i Skandinavien, men jag sitter på andra sidan jorden på ett hotell i Taipei och läser medan fru och dotter tar en förmiddagslur. Det är en global värld vi lever i. Här på främmande mark känner jag mig trygg medan mina fränder hemma i norden skakas av tryckvåg och sorgebud. Så maktlös man känner sig, samtidigt som en niding hade makt att orsaka så mycket skada. Det är lättare att riva ner än att bygga upp. Vem kan hindra den som verkligen bestämt sig för att förstöra för andra? Nu kommer åtgärder vidtas och lagar stiftas för att det inte ska hända igen, men till vilken nytta när det finns galningar som planerar och genomför skoningslösa attacker som denna? En man med nordiskt utseende sticker ut här i Taiwan, men inte i Norge.  Det hjälper alltså inte att vara misstänksam mot främlingar, fienden finns ibland oss och inom oss. Bara när vi erkänner det kan vår trasighet bli lagad och vårt hat bytas till medlidande. Då kommer Gud att ge oss rättvisa och tröst.

onsdag 30 mars 2011

Dialog om Emergent Church


Läste den här artikeln om att Wright och McGrath har en ny tolkning av Paulus. Vad tycker du om det?
 Poängen i artikeln är inte vilket perspektiv vi ska ha på Paulus i Romarbrevet, utan vilket perspektiv Paulus har på Genesis. Den enkla läsningen är att Adam är stamfadern till alla folk.
Does the “New Perspective on Paul” Undermine a Historical Adam?

/E

Tack för text. Den här artikeln är väl ett exempel på precis den röst som Wright m.fl. vill ifrågasätta. På slutet drar artikelförfattaren en rak linje som i tur och ordning går från the biblical wrighters, Jesus, virtually all Christians in the 18th first centuries till modern creationists. Men det är väl just den linjen - den som den här artikeln tycks ta helt för given - som Wright vill problematisera.
Paulus är kanske mer en hands on församlingsledare, som inte minst arbetar för att livet i de nya kristna församlingarna skall fungera - särskilt samspelet mellan kristna judar och icke-judar.

Inte minst sätter det fokus på kristen tro som ett sätt att leva snarare än som ett individuellt projekt för att på den yttersta dagen rädda sitt eget skinn.
Allt gott /J

Kritiken som riktas mot Wright m.fl. är att de menar att vi behöver deras bakgrundsberättelse för att förstå att Judarna knyckt skapelseberättelsen och att Adam är allegorisk. Det låter gnostiskt i mina öron.
Med anledning av den blossande debatten för eller mot Rob Bell så blir ordväxlingen om NT Wright återigen aktuell eftersom han vad jag förstår inspirerat Rob Bell och andra inom Emergent church och progressive theology. Min tolkning är att Rob Bell lägger för mycket vikt på empati och för lite på respekt. Den gamla balansen mellan lag och evangelium. Utan lag ingen nåd, och utan skapelse ingen upprättelse.
/E

Ja, du har nog rätt i att debatten om Bell tangerar det som vi skrev om,  även om jag bara följt det på avstånd och dessutom inte riktigt vet vad Bell står för. Att han lutar sig mot Wright visste jag inte. De som anklagar Bell kallar honom för universalist har jag sett. Wright betonar att Guds frälsningsgärning är större än en räddningsaktion för individuella människosjälar. Det är en återupprättelse av hela skapelsen – det godas kosmiska seger över det onda. Det kanske skulle kunna användas av en universalist, men det är inte helt säkert. Det skulle också kunna användas för att markera mot en (kanske evangelikal) tendens att förkunna Jesus som den som frälser oss från faderns helvetesdom, vilket lätt landar i att Jesus frälser oss från Gud. Kanhända är det det som Bell är ute efter också?
Jag tror att jag förstår vad du menar med för mycket empati och för lite respekt i Emergent Church. Jag gillar det där ödmjuka anslaget som de har, men det kan bli extremt undanglidande om man vill få fatt i vad det egentligen står för. Jag har tänkt att EC kanske måste ses som en teologisk metod mer än en teologisk position.
(Läste förresten häromdagen att teologen Karl Barth en gång fick frågan om vi skulle få återse dem som vi älskade i himmelen. Hans svar: ”inte bara dem, är jag rädd.”)
/J

Du skriver fint. Jag lutar också åt att många kommer att bli räddade, och utesluter inte att alla kommer till himlen, men inte utan omvändelse. Det är där jag reagerar, när man tonar ner behovet av pånyttfödelse. Dessutom tenderar EC att bli en slags gärningslära, att sakramenten förvandlas till en juste politik som vi måste uppfylla. Jesus gör väl klart att politik varken är medel eller ändamål, utan en konsekvens av förvandlade människor.
Att Jesus skulle rädda oss från sin vredgade far är förstås ännu mer tokigt än EC. Att Gud pga sin helighet inte kunde befatta sig med syndare. Så obibliskt och märkligt. Jesu offer är ju faderns kärleksfulla initiativ för vår skull, inte offrar han sin son för sin egen skull eller?
/E

Första recensionen:
/J

Andra recensionen:
Har Bell fattat nåden?
/E

Huller-om-buller-tänk:
Jag blir inte klok på vad det faktiskt står i den där boken. De verkar ha uppfattat den så olika. Om Bell verkligen omintetgör allvaret Guds dom, som väl Swärdh menar, så håller jag med om att det finns ett problem. Fast andra har ju inte läst det så! Det är så lätt att teologiskt definiera ut folk genom att säga att de bara håller på och ”anpassar” evangeliet för att det skall verka smakfullt för moderna människor. Och det är viktigt att rannsaka om det som sägs om kristendom försöker dölja trons anstöt. Men även Swärdh (och alla vi andra som vill berätta om vad Jesus betyder i våra liv) lyfter väl fram de delar av vår tro som vi erfar som något som påverkar de liv som vi lever. Det måste ju inte handla om att man gör tron billig. Om medeltidens människor i högre grad hade ångest för evig fördömelse så talade kyrkan mycket om hur Gud kan frälsa oss från det. Om den moderna människans ångest handlar om något annat, så kanske det är rimligt att kyrkan ägnar lite mer uppmärksamhet åt det. Nog håller väl den kristna traditionen för att låta olika delar bli olika viktigt i olika tider, eller i olika perioder av en människas liv? Knäckfrågan är nog tillslut för mig: Skriver Bell på ett sådant sätt att domen faktiskt kategoriskt avvisas, eller skriver han på ett sådant sätt att han lyfter fram en annan del  av evangeliet som varit försummat? Om det är möjligt att läsa honom på det senare sättet tror jag att jag föredrar att göra det, eftersom jag i så fall tänker att det kan vara ord i rättan tid. Det betyder ju inte att man behöver tappa det andra. Gör man det så håller jag med om att vi är illa ute.
Exempelvis känns det som att det är det som somliga argumenterar för i Svenska kyrkans diskussion om syndabekännelsen och dess roll – somliga vill rensa ut allt tal om synd och ondska, eftersom det hör till en förlegad världsbild som inte upplysta människor delar. Det finns ingen fallen skapelse, utan istället bara människor i utveckling. En ohållbar hållning menar jag eftersom världens och vår egen trasighet och syndfullhet blir övertydlig varje gång man slå på kvällsnyheterna. Vems liv handlar det om när de menar att vi skall ägna oss åt att bejaka varandra istället?(http://www.kyrkanstidning.se/ledare_och_debatt/debatt/webbdebatt_plocka_bort_talet_om_synd_skuld_och_slaktade_lamm_0_16739.news.aspx?itemid=2d2f24e4-8452-45d3-a680-a4eb3a169392& )
/J

Det är som du uttrycker, hellre fria Bell än fälla honom. Han matchar ju inte Ulla i Aspeboda, bevars. Det som oroar mig är att han tar Gandhi som exempel på någon som Gud inte kan med att skicka till helvetet. Hade han pratat om något föräldralöst barn som ville väl men gjorde fel hade det rimmat bättre med evangeliet. Han antyder att Gandhi skulle förtjäna himlen, och det är mycket allvarligt, tycker du inte det?

/E

Ja, att Bell tar Gandhi som exempel är knepigt eftersom just Gandhi så ofta tas som exempel på Den godhjärtade människan. Det blir lätt gärningslära av det. Men i den hänvisning till Gandhi som jag har sett att Bell gör, så talar han om Gandhi apropå att någon annan har velat förminska den eventuella visdomen i något som Gandhi sa, med argumentet att vi ändå vet att han är i helvetet. Jag vet inte om du syftar på samma tillfälle. Men utifrån det kan det som Bell säger ses som en protest mot en för kategorisk dom av Gandhi.
/J

Ja, det vore en mer välvillig tolkning av Bells budskap. Problemet är väl att han gång på gång säger saker som lätt kan förstås som att pånyttfödelse inte är nödvändigt. Varför ska han försvara Gandhis visdom när han pratar om Guds kärlek? Handlar frälsningen om att välja Gud eller att välja det goda? Bell verkar tycka det senare:
Woman: Let’s say hypothetically I’m an atheist and I don’t want anything to do with God. Um, would it be loving for God to put me into heaven if I didn’t want to be with Him?
Bell: If you’re an atheist would it be loving for G—well I begin with God is love and love demands freedom; and God gives us what we want. And for somebody who is like, “I want nothing to do with peace, joy, reconciliation, forgiveness, generosity, really, really good food and wine (audience laughs) I-I sort of just begin in a very sort of simple level. I-I believe God gives us what we want. And someone’s like, “No way, I don’t want that,” then God’s like, “Okay, okay.”
Ännu ett exempel på att Bell verkar anse att det handlar om att göra gott, dessutom att det goda skulle vara vår mänskliga natur:
Miller: “Is there a hell? And if not, does that take anything away from the Cross?”
Bell: I, I actually, actually think there is hell, because we see hell every day. Yeah, we can resist and we can re-reject what it means to be fully human and good, and decent, and compassionate. So yes, I think there is—and we have that choice now, and I assume we have that choice on into the future. Yes. Thank you, Ben. Right there!
Vill han bli missförstådd, eller tycker han så på riktigt?
Läste det här bloginlägget:
/E

Tja jag vet inte riktigt vad han vill. Han vill nog inte vill bli missförstådd men han har kanske inget emot att uppfattas så ambivalent att det uppstår en diskussion kring det han säger. Perspektivet från bloggen Metanoia som du skickade ger mig en ny tanke som jag inte har slagits av. Jag håller nog verkligen med Metanoia att det har betydelse att det är en person med en sådan stark position som skriver den här boken. Då kanske det inte riktigt bara går att läsa boken som ett inlägg som skall röra om i grytan och rucka på vissa invanda tänkesätt – typ sådana som förminskar Guds verkningsområde till själen, himlen och evigheten, men tenderar att glömma kroppen, världen och grannen. (det är så jag har tänkt kring exempelvis citatet nedan, där Bell betonar helvetet som en realitet också här mitt ibland oss.) Men när man tänker på att det är en ledare för en megakyrka som skriver så blir en sådan här bok lite knepigare också för mig. Då finns det risk att den inte bara blir ett utmanande inlägg från sidan, utan istället ett sorts program för kristen tro – ett program som dessutom då i ganska hög grad har formulerats negativt i motsats till en viss annan kristendomstolkning, istället för positivt utifrån evangeliets kärna.
/J

Tack J, det är oerhört givande att bolla med dig. Får jag använda vår mailväxling i ett blogginlägg? Du får vara anonym om du vill.
/E

lördag 26 mars 2011

Urmakaren och Skaparen

När vi ser en klocka med sina olika delar sammansatta på ett särskilt sätt så att de tillsammans mäter och visar tiden förstår vi att det finns en konstruktör. En klocka konstruerar inte sig själv. Om någon del ändras eller flyttas så kan klockan inte visa rätt tid.
När vi ser ordning och reda i en fabrik där arbetet flyter smidigt förstår vi att det finns en organisatör. En fabrik organiserar inte sig själv. Om någon del flyttas så störs hela produktionen.
Om du har ett infekterat sår förstår du att bakterier kommit dit på något sätt. Levande bakterier bildas inte av sig själva. Liv kommer av liv.


Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. 


Allt Gott!

lördag 26 februari 2011

Evolution vet inget om utveckling

Jag har motiverat att utveckling är progressiv förändring som handlar om organisering. Sådana förändringar går att bygga vidare på. Om man ska bygga ett torn duger det inte att en kloss bygger på höjden, den måste ge förutsättningar för fler klossar också. Samma sak gäller i schack, om du flyttar pjäser för kortsiktiga vinster så blir du ingen vinnare. En vinnare bygger upp ett spel med hänsyn till vad som kan hända tio eller tjugo steg fram i spelet. Vissa drag kan verka meningslösa eller negativa för stunden, men kan senare visa sig vara helt avgörande för spelets utveckling. Om vi tillämpar detta på levande organismer motsvaras pjäsförflyttningar av mutationer. Den bäst lämpades överlevnad sållar fram kortsiktigt fördelaktiga mutationer, men kan inte identifiera en progressiv mutation. Därför är evolutionen impotent.

Allt Gott!

fredag 25 februari 2011

Så var det i Bäve

Jag är uppvuxen i Svenska Kyrkan, Bäve församling i Uddevalla. Något av det bästa var alla församlingsläger som anordnades där alla åldrar var välkomna. Det var skidläger och gemenskapsläger då vi några dagar levde som en stor familj. Som barn fick jag på så sätt lära känna många vuxna som medvetet eller omedvetet blivit förebilder. När Carl-Henrik Jaktlund nu efterlyser sådana läger inser jag hur lyckligt lottat jag varit.

Allt Gott!

tisdag 22 februari 2011

Utveckling eller Anpassning?


I naturen ser vi välorganiserade strukturer och mekanismer. Organisering innebär uppdelning av arbetet mellan särpräglade delar specialiserade för olika funktioner. När det sker en förändring mot mer organisering kallar vi det progress. Naturligt urval leder till progress ansåg Charles Darwin, för alla fysiologer erkänner att specialiserade organ är en fördel för organismen, och därför kommer välorganiserade individer att överleva. Å andra sidan skriver han att naturligt urval inte nödvändigtvis alltid leder till progressiv utveckling, för ibland kan en förenkling vara det som omständigheterna kräver. I ett evolutionärt perspektiv är nyare former generellt sett mer välorganiserade, men i vissa fall kan nyare livsformer ha regredierat i utvecklingen. Darwin ansåg att organ tillbakabildades om de inte kom till användning. Många förändringar är neutrala vad gäller graden av organisering, men gör ändå individen bättre lämpad för sin miljö. Det finns många exempel på den typen av enkel anpassning. Progressiv utveckling finns det bara en handfull tveksamma exempel på.

Allt Gott!

tisdag 8 februari 2011

Utbildning övertygar inte om evolution

I det senaste numret av den välrenomerade tidskriften Science publiceras en amerikansk studie om highschool-lärares sätt att undervisa om jordens uppkomst. Trots att det finns domstolsbeslut på att undervisning om annat än materialistiska förklaringar är mot konstitutionen så uppger hela 13% att de lägger minst en timmas undervisning för kreationismens sak. 28% förespråkar evolution i sin undervisning medan hela 60% förhåller sig neutrala. Eric Plutzer, professor i statsvetenskap, menar bekymrat att eleverna därmed går miste om en rik undervisning och tror det kan avhjälpas genom att lärarna tränas mer i vetenskap och evolution, helt i linje med den vanliga uppfattningen att tro på Bibelns skapelseberättelse hänger samman men låg utbildning. Det tror inte Randy Moore, professor i biologi, som upplyser om att problemet inte är någon nyhet. Lärarna är redan välutbildade i biologi och vet vad evolution är, de vill bara inte tro på vad vi talar om för dem, säger professor Moore. Inte heller forskare blir klokare på evolutionen av mer studier antyder en artikel i Nature. Snarast blir man ständigt förbryllad. Med tanke på detta är det märkligt att så många ändå köper evolutionsteorin rakt av utan att tänka själva. Det är ju helt ologiskt att livet uppstod av sig självt.

Allt Gott!

onsdag 2 februari 2011

Onda makter

Ni måste läsa Ann Charlott Altstadts krönika i Aftonbladet om Kristdemokraterna, den är ganska underhållande. Hon mjukstartar med en hänvisning om att 13% av svenskarna inte tror på evolutionen (är vi så många?) och kallar sedan partiets personvalda riksdagsledamöter för högerkristna fundamentalister. Sedan spårar det ur fullständigt när hon tar en föga trovärdig avhoppares berättelse för sanning om hur kristna resonerar. Om det är någon som letar onda makter i buskarna så är det väl Ann Charlott själv.

Allt Gott!

PS I Dagen tillbakavisar partiet Ann Charlotts spekulationer om att Livets Ord sponsrar partiet. Även Livets ord förnekar detta. DS

måndag 31 januari 2011

Dawkins dundertabbe

Tankesmedjan the Edge återkommer varje år med en ny fråga till utvalda experter. Årets fråga är riktigt intressant: Vilket vetenskapligt koncept skulle förbättra varje människas kognitiva verktygslåda? eller fritt översatt Vilket tankesätt skulle göra alla smartare? Richard Dawkins har ett utmärkt svar: dubbelblindstudier! Inom läkemedelsforskning är det i princip den enda acceptabla vetenskapliga metoden, jag skulle kalla den för den säkraste vägen till objektiva svar vi har. Den kan tillämpas när man ska ta reda på effekten av ett nytt läkemedel. En grupp patienter lottas att få det nya läkemedlet eller sockerpiller, men varken patienten eller doktorn vet vilket. Det hålls hemligt i ett förseglat kuvert som inte öppnas förrän doktorn och patienten har utvärderat effekten. Metoden kräver alltså väldigt speciella omständigheter och kan därför inte tillämpas på exempelvis historia eller idrott. Det ironiska är att den inte heller kan tillämpas på Dawkins hjärtefråga evolution.

Allt Gott!

fredag 21 januari 2011

Vetenskap tror inte

Religion och vetenskap går inte ihop anser professor Jerry A. Coyne som skrivit boken Why Evolution is True. Som bevis framför han att sekulariserade länder som Sverige och Danmark accepterar Darwinismen, medan USA som är kristet inte gör det. Jag håller med om att detta är ohållbart. Antingen måste kristna börja tro på Darwin, eller måste vetenskapen sluta tro på Darwin. Jag håller på det senare av det enkla skälet att vetenskapen inte ska syssla med tro.

Allt Gott!

Eugenics

Statens institut för rasbiologi startades med bred politisk majoritet 1921 mot bakgrund av Darwins idéer om naturligt urval och oro över uppblandning. Institutet lades ned när kopplingarna till nazismen blev alltmer uppenbara. Idag håller man fortfarande på med skallmätningar läser jag i Discover, fast bara på människor som dog för länge sedan. Fortfarande spekuleras det vilt om hjärnstorlekens betydelse för intelligensen, och tidigare har jag skrivit om liknande förment vetenskapliga idéer. Det är inte klokt att sådant accepteras.

Allt Gott!

fredag 14 januari 2011

Skaparen bär

Att det finns ett samband mellan tro och hälsa är ingen nyhet, jag tycker mig se det hos mina patienter rätt ofta. Nu får sambandet vetenskaplig tyngd i och med en avhandling som Dagen skriver om. Prästen Cecilia Melder säger att man måste hitta en tro som bär. Dalai Lama ger ingen långsiktig hälsoeffekt. Det kanske kommer som en överraskning för några som bara hört att han skriver böcker om harmoni och lycka. Människor jag mötte söder om Bajkalsjön tyckte inte att tibetanbuddismen var positiv för måendet.

Allt Gott!

torsdag 13 januari 2011

Anstötlig livsstil

Det är sorgligt att läsa om förföljelsen av kristna i Iran. Det är tidningen Dagen som skriver om tillslag mot underjordiska kristna kyrkor och gripanden av inhemska missionärer. Regimen kallar missionen för kulturell invasion från väst, vilket är ironiskt med tanke på att evangeliet väcker anstöt även i väst.

Allt Gott!

tisdag 11 januari 2011

Hätskt om evolution

Professor Bengt Olle Bengtsson skrev ett blogginlägg på forskning.se om att tonläget ofta blir uppskruvat när evolution diskuteras:

"Ingen skall tro att ansvaret för det uppskruvade tonläget bara ligger hos journalisterna. Nyligen hölls en konferens i Lund, återigen på temat epigenetik, med intressanta föredragshållare. Flera av dem bröt emellertid ut i märkliga angrepp på evolutionsbiologin. Deras intresse för Lamarck tyckte jag om, för han var en viktig tänkare. Och visst är det intressant med nedärvningsfenomen som inte kodas av DNA, även om de tycks mig ovanliga och spelandes liten roll i evolutionen. Men VARFÖR denna aggressiv ton? En del i publiken fann säkert de måttlösa angreppen på evolutionsbiologin kul, men själv funderade jag på hur orimligt det varit om jag på ett liknande sätt ställt mig upp och underkänt teorin om kemiska bindningar. Jag hade inte bara haft fel, jag hade också framstått som en obegriplig kolerisk idiot. Varifrån kommer då detta aggressivt uppskruvade tonläge — i medier men också inom vetenskapen — så snart frågan rör evolution?"

Det här var det mest klarsynta om evolutionsdiskursen jag läst, och särskilt imponerad blev jag av att det kom från en evolutionsforskare. Professor Bengtsson erkänner att han själv varit delaktig i de hätska tongångarna, och menar att påstridighet och självgodhet varit bidragande orsaker, men mest intressant skriver han fäljande:

"Evolution är viktigt. När människan söker mening i livet har naturvetenskapen bara evolutionsteorin att tillhandahålla. I många sammanhang — och för vissa människor i nästan alla sammanhang — känns detta för magert. Suget efter mer förståeliga orsaker till liv, sjukdom, död, kärlek och samhällelig auktoritet är uppenbart mycket stort. Avsaknaden av andra, fullständigare förklaringar leder med nödvändighet till att irritation och ilska projiceras på evolutionsteorin."

Tänk om alla evolutionsforskare kunde resonera som han. Särskilt stressigt verkar det vara när människans ursprung diskuteras. I senaste numret av Illustrerad Vetenskap läser jag om ett nyfunnet skelett som fått namnet A. sediba:

"Det gör enligt forskarna A. sediba till en sannolik direkt förfader till hela Homo-släktet. Detta påstående motsvarar så att säga att man hittat den heliga Graal, och även om man erkänner fyndet som viktigt, råder det oenighet om tolkningen. Paleontologen bakom Ardi, Tim White, anser inte att den nya arten är knuten till Homo-släktet, utan att den tillhör en utdöd gren av australopithecinerna. Omvänt menar Lucys "Pappa", Donald Johansson, att A. sediba hör hemma i Homo-släktet. Andra menar att det inte kan vara människans förfader, då den är yngre än de äldsta stenredskapen, som är 2,6 miljoner år gamla och tillskrivs den omdiskuterade arten Homo habilis."

Det blir uppenbart att var och en håller hårt i sitt eget skötebarn, och att det finns utrymme för andra agendor än de rent vetenskapliga. Fynden är motstridiga och svårtolkade och det är mycket som står på spel, dels för enskilda forskares karriär men framför allt för sekulära människors existensiella frågor. Jag tror det är därför det tonläget ofta blir uppskruvat när evolution diskuteras.

Allt Gott!

Läs mer:
scienceblogs.com/laelaps

Discoverer of "Lucy" raises questions about Australopithecus sediba, the new human species from South Africa

Australopithecus sediba - felande länk eller ännu en överdrift?

Europeiska forskare analyserar fossil hjärna och ägg

söndag 9 januari 2011

Större tal än på Lotto

För att vinna i lotto räcker det inte med ett rätt nummer, det krävs en hel rad. Chansen ökar om man är flera som spelar ofta. På samma sätt är det om mutationer ska orsaka resistens mot antibiotika. Det krävs kanske flera osannolika mutationer för att mikroben ska få någon fördel, men det vägs till viss del upp av en stor population med hög reproduktionstakt. Detta är malariaforskare plågsamt medvetna om när de utformar riktlinjer för behandling av malaria. Därför introducerar man kombinationspreparat med två olika sorters antibiotika så att en parasit måste mutera resistens mot två sorters antibiotika samtidigt för att överleva. Man minskar därmed risken exponentiellt. Det är samma sak som att göra vinnarraden i lotto dubbelt så lång.

Klorokin har visat sig klara sig längre än andra läkemedel innan resistens uppstår. Michael J. Behe drar slutsatsen att det krävs två stycken oberoende mutationer samtidigt, medan det för andra läkemedel ofta räcker med en mutation. Klorokin är därför som ett kombinationspreparat i sig självt. Man har genom genetiska studier sett att klorokinresistens uppstått från scratch högst tio gånger, kanske bara två gånger. Om man tar antalet parasiter i en människa som är svårt sjuk i malaria, gånger antalet personer som får malaria årligen, gånger antalet år sedan klorokin introducerades, så kan man uppskatta sannolikheten för att en enskild parasit ska bli resistent mot klorokin till ungefär en på hundra triljoner (10^-20).

Här passar det att stanna upp och reflektera över stora tal. I USA talar man om billions hit och dit och de menar då vad vi kallar miljarder. En biljon i sverige är tusen miljarder, och en triljon är miljoner biljoner. I USA är "a trillion" bara "a thousand billions". Det europeiska sättet är mer logiskt eftersom orden kan härledas till storleken på följande sätt: bi i biljon betyder två och syftar på att en biljon har dubbelt så många nollor som en miljon. Tri i triljon syftar på att en triljon har tre gånger så många nollor som en miljon. På så sätt kan man snabbt räkna ut hur många många nollor septiljon har, ja sju gånger så många som en miljon förstås, 7*6=42. I USA har en septillion (7+1)*3=24 nollor. En europeisk triljon motsvaras av en amerikansk quintillion. Bli därför inte så imponerade när amerikaner pratar om trillion, det betyder bara tusen miljarder. En svensk triljon däremot är miljarders miljarder!

Hur som helst så är en chans på hundra triljoner väldigt liten. Trots att det bara handlar om två specifika mutationer samtidigt så krävs det i storleksordningen miljarder parasiter i miljarder människor innan det har en sportslig chans att inträffa. Det var ändå ingen avancerad mekanism, det handlade om att sabotera en pump i matsmältningen. Tänk om motsvarande mutation skulle ske hos vår art människan som är en bråkdel så många och har en reproduktionscykel på minst 15 år. Att det skulle hänt någon gång under hela vår historia vore väl lika sannolikt som att vinna på lotto med en enda lott.

Allt Gott!

fredag 7 januari 2011

Muterad Matpump

Michael J. Behe fortsätter berätta hur malaria blev resistent mot klorokin. En forskargrupp under Thomas Wellems upptäckte genom genetiska experiment vilken gen som kännetecknar en resistent parasit, och genom vidare studier kunde man sluta sig till att genen kodar för en pump i matsmältningen. En mutation här skulle mycket väl kunna orsaka att klorokin läcker ut. Pumpen består av 424 aminosyror, och minst två mutationer visade sig vara nödvändiga för klorokinresistens. Behe frågar sig om mutationen kan anses vara en utveckling till ett mer avancerat och komplext maskineri, men svarar nekande. När man slutar använda klorokin i ett område så trängs de resistenta stammarna undan av de känsliga stammarna, som alltså är starkare under normala omständigheter, utan det giftiga klorokinet.

Resistens mot klorokin uppkom ganska snabbt, men är fortfarande en nackdel i avsaknad av klorokin. Vissa problem kan evolutionen snabbt hantera, men andra går långsamt eller inte alls. Sickelcellanemi har parasiten inte kunnat rå på trots att det funnits så länge.

Allt Gott!