lördag 25 september 2010

Arv

Georg Mendel (1822-1884) är den moderna genetikens fader. Han var en österrikisk munk som forskade i ärftlighet för att hjälpa bönder att välja grödor. Genom systematiska studier visade han att avkommans egenskaper styrs lagbundet av föräldrarnas egenskaper. Variationen mellan syskon beror på att föräldrarnas gener kan kombineras på olika sätt. Denna fantastiska insikt uppmärksammades 16 år efter Mendels död, så Darwin som ägnat mycket tid åt orsaker till variation fick aldrig ta del av den. Hade han fått veta vad Mendel visste hade han behövt tänka om, för om variationen vi ser mellan individer är lagbunden, hur uppstår då nya egenskaper? Naturalisternas svar blev så småningom att mutationer kan orsaka nya egenskaper. Om Darwin hade accepterat så små slumpmässiga förändringar som råmaterial för naturligt urval att verka på får vi aldrig veta. Klart är iallafall att Darwin tänkte sig betydligt mer avancerade steg av förändring när han formulerade sin teori.

Allt Gott!

onsdag 15 september 2010

Variation

Många samtida med Darwin som trodde på evolution höll fast vid tanken på konstanta arter, men tänkte sig plötsliga stora förändringar som ger upphov till nya arter. Med hänvisning till sina observationer var Darwin övertygad om att förändring sker gradvis genom ärftlig variation, sådan variation som man ser inom arter och släkten.(1) Han skriver att ärftlig variation är gränslös, även sådan av betydande fysiologisk betydelse.(2) I Darwins texter råder stor förvirring och motsägelse när det gäller arter och artbildning, och det kan härledas till hans förbryllelse över hur variation uppstår.(1) De okända lagarna för variation är oändligt komplicerade, skrev han, och i sin bok The Variation of Animals and Plants under Domestication (1886) kämpade han tappert med problemet hur genetisk variation uppstår. När Mendel visade att anlag ärvs enligt vissa mönster så skrattade man åt Darwins teori om gradvis utveckling.(1) Mendel visade ju klart och tydligt att variationen vi ser inom arter inte är gränslös och slumpmässig, så den kunde alltså inte vara källa till utveckling.

Allt Gott!

1) Ernst Mayr, One long argument
2) Charles Darwin, On the Origin of Species

måndag 13 september 2010

Skapade slag

Tron att arterna var oföränderliga kom från Platons världsbild där alla objekt har en förlaga i idévärlden.  Darwin var inte ensam om att ifrågasätta detta, för han stöder sig på andra i inledningen till sin bok Om Arternas Uppkomst. Geoffroy Saint-Hilaire misstänkte redan 1795 att det vi kallar arter är särpräglingar av samma skapade slag. Rev. W Herbert slår fast 1837 att arter bara är högre och mer permanenta varianter. Rafinesque skriver att alla arter kan ha varit varianter som gradvis blivit arter genom särprägling, men tillägger att det inte gäller de ursprungliga slagen.  Exempelvis kanske alla kattdjur kommer från en slags urkatt, men denna urkatt måste ha varit individuellt skapad. Darwin drog principen längre och menade att alla arter härstammar från en enda ursprunglig livsform, men hade problem med bevisföringen. Ju större skillnad det är på livsformerna man jämför, desto färre och svagare blir argumenten för gemensamt ursprung, skriver Darwin.

Allt Gott!

lördag 11 september 2010

Darwin och religionen

Darwin var redan som barn intresserad av naturen, så hans far tyckte att läkare kunde bli ett lämpligt yrke, men Darwin avbröt sina medicinstudier eftersom han tyckte det var obehagligt med sjukdomar. På den tiden var det präster som sysslade med biologi, så hans far satte honom att läsa teologi istället. Darwin tog till sig den ortodoxa läran om Gud men ägnade mer tid åt naturvetenskapliga studier. Under sina fem års världsomsegling började han tvivla på sina religiösa övertygelser. Han läste Lyell som menade att jorden var mycket äldre än vad Bibeln beskrev. Mycket av vad han såg på sin resa låg konflikt med vad teologer ansåg om naturen på den tiden. Svårast hade han med (den obibliska) övertygelsen att arterna är oföränderliga. Darwin dokumenterade enorm variation inom arterna under sin resa på Beagle, så han hade ju med egna ögon sett att arter inte är konstanta. När han kom hem tog han intryck av sin familj som inte var troende. Hans storebror Erasmus hade tappat tron medan Darwin var borta. När han senare formulerade idén om naturligt urval så tappade argumentet utifrån design sin kraft. Darwin skriver att man inte längre kan hävda att gångjärnet hos en mussla måste ha konstruerats av en intelligent designer. Fast ibland tvivlade han på sin egen slutledningsförmåga, för om han (vilket han var fullt övertygad om) hade utvecklats från den enklaste livsform, hur kunde han då lita på sin hjärnas slutsatser?

Allt Gott!

Ernst Mayr, One Long Argument
Charles Darwin, Life and Letters

torsdag 9 september 2010

Darwin och geologin


Darwin förvånas i sin bok Om arternas uppkomst av hur fattiga fossillämningarna är.  Att  hela grupper av djur och växter uppträder så plötsligt i jordlagren var en invändning som flera eminenta biologer använde mot Darwins teori. Darwin hade mycket svårt att ge någon bra förklaring till varför det saknas fossil före den kambriska explosionen. Han skriver att fossilfynden inte sträcker sig tillräckligt långt bakåt i tiden för att säkert  säga att arterna blivit mer avancerade med tiden.
Darwin skriver att antalet utdöda mellanformer måste vara enormt och frågar sig varför alla jordlager inte är fulla av fossil efter dessa. Han skriver att det saknas gradvis förändring i fossilen från dåtid till nutid, och att det är den mest uppenbara invändningen mot evolutionsteorin. Om man bortser från det och istället hävdar att fossillämningarna är extremt bristfälliga, så menar Darwin att fossilfynden som trots allt finns talar starkt för evolution. Det resonemanget är precis så tokigt som det låter. Det är givetvis en logisk kullerbytta att å ena sidan erkänna att frånvaron av graderade fossil är den största invändningen mot evolution, och å andra sidan hävda att de fossil som finns (som alltså inte uppvisar gradvis förändring) talar starkt för evolution.
Allt Gott!