Darwinismens matematiska begränsningar

Utdrag ur The Edge of Evolution av Michael Behe, lekmannamässigt översatt för er bekvämlighet :-)

I tusentals år utkämpade människan ett omedvetet krig mot malaria där enda försvaret var att nöta ut motståndaren genom slumpmässiga mutationer och naturligt urval, det Charles Darwin gjort känt som evolution. De senaste femhundra åren har en radikalt annorlunda faktor förändrat kriget. Genom att använda vår förmåga att resonera har vi upptäckt mycket om vår omvärld som varit dolt för våra förfäder. Särskilt upptäckten av mikroskopiska parasiter har möjliggjort för oss att ta upp kampen mot fienden. I stället för att vänta på lyckosamma mutationer har mediciner upptäckts och utvecklats som kan döda malaria. I början av den nya rationella fasen begränsades kriget till användandet av växter som naturen försåg oss med. Det senaste trekvarts seklet har framsteg i kemi, medicin och grundläggande biologi lett fram till nya mediciner som naturen aldrig tänkt på.

De första strålande resultaten sopade rent vart än de användes. De grymma malariaparasiterna dukade under i oräkneliga biljoner. På det glada 50-talet pratades det mycket om att utrota malaria helt och hållet. Mänskligheten skulle snart leva i en värld fri från sin uråldriga nemesis. Det var lätt att vara optimistisk. Vid samma tid trodde man att andra små gissel som sjukdomsalstrande bakterier, virus och till och med skadeinsekter kunde avvärjas med mediciner och kemikalier. Tidiga segrar på dessa fronter fanns det gott om.

Nuförtiden är stämningen dyster. Mirakelmedicinerna är på tillbakagång eller har misslyckats. I tidningen Science publicerades för några år sedan en artikel med titeln ”Klorokinets begravning”¹ som handlar om den medicin som i årtionden var standardbehandling mot malaria. Borta är talet om seger över malaria, ersatt av en blygsam förhoppning att kanske kunna begränsa sjukdomen. Malaria verkar faktiskt öka i Afrika.² Även om det ännu inte ser ut som när det var som värst så har kriget mot P. falciparum nått ett obehagligt dödläge. Till vårt förtret har den oväntade envisheten hos parasiten bevisat att evolution är kraftfull hos både vänner och fiender. Sickle Eve är inte ensam om att dra nytta av en lyckad mutation. P. falciparum kan också det tricket. Häri ligger  också ett av de bästa bevisen för Darwinismen, såväl som tydliga bevis för dess begränsning.