Barn tror på skapelsen

Jag läser i Dagen att man undersökt prästers och pastorers syn på hur världen kom till. Skönt att inte fler tror på evolutionsteorin. Klart jag har förståelse för att man inte vill ifrågasätta forskarnas slutsatser om hur världen och naturen blev till, särskilt inte om man menar att det handlar om två skilda områden, tro och vetenskap. Om Bibeln får förklara varför, så kan vetenskapen få förklara hur. Är inte det en bra kompromiss? Nej. Det hade kanske fungerat om tro och vetenskap var skarpt åtskilda, om evolutionsbiologer inte gjorde några anspråk på existentiella svar och om Bibeln inte sa något om urhistorien. Så enkelt är det inte, så för den som ger sig tid att problematisera sker det snart en glidning i ena eller andra riktningen. Antingen närmare Darwin eller närmare Mose.

Som barn uppväxt i kyrkan trodde jag självklart på berättelserna om Adam och Eva, Noa och syndafloden. Det var inget motsägelsefullt eller ologiskt i det, ingenting som jag växte ifrån till skillnad från sagor om tomtar och troll. Man undervisade aldrig vare sig för eller mot evolution i kyrkan, så det var i skolan jag insåg att det fanns en konflikt. Min erfarenhet sa mig att det blir stökigt och rörigt om man inte städar och organiserar, men fröken sa att universum hade organiserat sig själv. Jag visste att det var en slutgiltig skillnad mellan levande och död, men fröken så att livet uppstått av sig självt.  När jag lekt i regnväder hade jag sett att sedimentlager genomskurna av vattenfåror bildas snabbt vid översvämningar, men fröken sa att det tagit miljontals år för raviner att bildas. Jag visste att man inte kan böja en sten utan att den spricker, men fröken sa att bergen hade veckats under långsamt tryck.

Forskare ifrågasätter allt, förutom att livet organiserats utan en organisatör. Jag hoppas att kristna inte låter sig luras av falska argument i form av förlöjliganden och cirkelresonemang. Bibeln berättar att Gud skapade allting genom Kristus, inte genom evolution.

Allt Gott!