lördag 17 juli 2010

Utgångspunkt

I mina tre senaste inlägg har jag tagit Bibeln som utgångspunkt för att förstå världens tillkomst. Evolutionsteorin har en annan utgångspunkt, nämligen materialism eller naturalism. Det innebär att det vi kan se och undersöka är det enda som finns, och att allt har en naturlig förklaring. Den utgångspunkten kan inte bevisas, utan utgör ett grundantagande som man aldrig viker ifrån. Dr. Scott Todd vid Kansas State University skrev i ett brev till tidskriften Nature att även om alla data skulle peka på en intelligent designer så skulle en sådan hypotes avfärdas just för att den inte är naturalistisk. Professor Richard Lewontin som är ledande evolutionsbiolog erkänner att det inte är de vetenskapliga fynden som leder fram till materiella förklaringar, utan det är grundantagandet materialism som tvingar fram studier och teorier som ger materiella förklaringar, oavsett hur oförnuftiga och mystiska de verkar för den oinsatte. Materialismen tillåter inte en gudomlig förklaring. Därför kan man inte säga att vetenskapen har visat att världen uppstått av sig själv, nej vetenskapen har från början utgått från att det är så.

Allt Gott!

Död och lidande

Enkelt tolkat berättar Bibeln att död och lidande är ett resultat av Adams olydnad mot Gud. Innan dess levde Adam och Eva i harmoni med djuren i Edens lustgård. Där fanns inget hat, inga sjukdomar och inget lidande. När Gud såg på allt han skapat såg han att det var mycket gott. Evolutionsteorin lär något helt annat, nämligen att arterna utvecklades gradvis genom att missanpassade djur och växter konkurrerades bort, alltså en tävling på liv och död med mycket lidande. Skulle Gud använda sig av död och lidande för att skapa människan? Skulle Gud utplåna något han skapat bara för att det är svagt? Det stämmer inte med Bibelns bild av Gud. Gud skapade allting helt och gott, men gav människan en fri vilja. Adam valde att bryta mot Guds regler och som ett resultat av det fick människan sin trasiga natur. Teologer som Calvin och John Wesley menade att skapelseberättelsen skall tolkas just så, att inget lidande och ingen död fanns när Gud såg på skapelsen och sa att det var mycket gott.

Allt Gott

Vad säger Bibeln?

Jonathan Sarfati skriver i Refuting Compromise att Första Mosebok inklusive skapelseberättelsen har grammatiska egenskaper som bekräftar att den är en beskrivning av historiska händelser. Den berättar att Gud skapade alla slags djur och växter var för sig, och människan fanns också med från början. Himlen, jorden och allt det rymmer skapades på sex dagar för ca. 6000 år sedan. När det hebreiska ordet för dag används tillsammans med ett tal, eller tillsammans med kväll och morgon, eller tillsammans med ljus, så innebär det att man avser ett 24-timmarsdygn. I skapelseberättelsen finns alla tre med för att poängtera att det är vanliga dagar som avses. Majoriteten av exegeter från urkyrkan fram till början på 1800-talet har tolkat skapelseberättelsen så.

Allt Gott!

Försvara sanningen

Bibeln är full av exempel på försvar av sanningen. Jesus tillrättavisade de skriftlärda och fariséerna när de hycklade (Matt 23:27), likaså tillrättavisade de första kristna varandra (Gal 2:11). Paulus skriver Jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud (2 Kor 10:4-5). Precis som idag  använde man offentliga och granskade skrifter för att pröva nya rön (Apg 17:11). Luthers uttryck skriften allena baseras på Paulus uttalande i 2 Tim 3:16-17; Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar. Bibeln ska förstås tolkas i sitt sammanhang, men om en enkel tolkning är begriplig så ska vi inte krångla till det. Den betydelse som författaren avsåg är den som gäller. Jesus trodde på en ung skapad jord (Mark 10:6) och en global översvämning (Luk 17:26). Detta är utgångspunkten för att kritisera evolutionsteorin och försvara skapelseläran.

Allt Gott!

söndag 9 maj 2010

Neandertalare och vi

Evolutionsgenetikern Svante Pääbo har kommit fram till att vi bär på gener från neandertalare. Med andra ord fick neandertalare barn med våra förfäder. Dra er nu till minnes definitionen av en art, nämligen individer som får fertil avkomma. Det betyder ju att neandertalare och vi är samma art! Är man människa så är man, oavsett oväsentligheter som skallens omfång.

Allt Gott!

tisdag 22 december 2009

Låta dö är inte detsamma som att döda

En ofrivillig graviditet kan rasera en människas drömmar och orsaka djup kris. Det gäller både män och kvinnor, men männen kan ofta smita ifrån problemet genom att vara tysta och frånvarande. På så sätt ser kvinnan ingen möjlighet att behålla barnet, så även om det bär henne emot väljer hon abort. Den frånvarande mannen som inte heller tycker att abort känns roligt kan lägga hela skulden för det beslutet på kvinnan. Men det är dubbelt svek mot kvinnan som får bära både förlusten och skulden.

Kan hända att de hade genomgått en fosterdiagnostik och fått veta att barnet hade Down's syndrom, något som ökar risken för spontana missfall. Maria Haldensten använder det som argument för att göra abort. Menar hon att det är okej att döda någon som har ökad risk för att dö? Hon hänvisar också till en mamma som önskade att läkarna gav upp tidigare med hennes svårt sjuka barn, eftersom dess korta liv bara var ett lidande. Men att låta dö är inte detsamma som att döda! Att abortera på grund av kön eller handikapp är diskriminerande, och att begära att sjukvårdspersonal ska bistå sådana beslut är fruktansvärt fel.

Allt Gott

lördag 19 december 2009

Kejsarens nya kläder

Darwins teorier är som kejsarens nya kläder, många beundrar dem, men ingen har egentligen sett dem. Hänvisningarna till evolution är ofta så luddiga att lekmän har svårt att skilja fakta från spekulationer. Man ser att arter anpassas till sin omgivning, men man ser inte att de utvecklas.

Evolution kan enkelt delas in i två klasser. Det ena är mikroevolution som inbegriper händelser och processer på artnivå, nämligen variation, anpassning och artbildning. Det andra är makroevolution som handlar om utveckling från prokaryoter till eukaryoter, ryggradsdjur, däggdjur, primater och människa. Det senare är huvudsakligen en progressiv utveckling mot ökad variation och komplexitet, men det förekommer också regressiv evolution, mest tydligt hos grottdjur och parasiter. Progress innebär högre komplexitet, mer specialicerade organ, bättre utnyttjande av omgivningens resurser och bättre totalanpassning. Dawkins beskriver progress som en kumulativ anpassning genom ökat antal egenskaper som samverkar på ett komplext sätt. Prokaryoter har existerat långa tidsperioder utan tecken till progress. Var man än tittar i evolutionsteorin finner man både förenklande trender och trender mot ökad komplexitet. (1)

Problemet med orden mikro- och makroevolution är att de antyder att det handlar om förändringarnas storlek och inte om förändringens karaktär. Därför talar jag hellre om anpassning och utveckling.

Det finns exempel på anpassning men det finns inga exempel på progressiv utveckling. Att man sett en typ av förändring genom evolution betyder inte att vilka förändringar som helst kan ske genom evolution. Det är inte regression och förenklingar som är svåra att förklara. Det svåra att förklara och bevisa är hur progressiva förändringar kan äga rum. Det har knappt förekommit några försök att förklara progress, inte heller ursprunget till specifika komplexa biokemiska system. (2)

När ekologer, genetiker och immunologer med flera talar om evolution i sin forskning menar de nästan alltid bara anpassning. Därför finns det ingen anledning att kritisera deras forskning. Den har tillfört mycket användbar kunskap, framför allt när det gäller smittsamma sjukdomar. Evolution i betydelsen progressiv utveckling används av evolutionsbiologer och geologer som vill förklara jordens och djurens förhistoria. Det gäller en historisk process som inte kan bevisas med samma argument och metoder som rent fysiska fenomen. (1) Historiska händelser kan inte bevisas med experiment, vare sig man tror på evolution eller skapelse. (2)

Tid är inte den största begränsningen för evolution, utan det är populationsstorlek. Ju större population och snabbare reproduktionscykel, desto kortare tid tar det för en fördelaktig mutation att uppstå. Antalet malariaparasiter de senaste femtio åren överskrider rejält antalet däggdjur som levat på jorden de senaste hundratals miljoner åren. Så evolutionen hos malaria de senaste halvseklet ger en bra bild av vad som kan hända med större organismer under enorma tidspann. Malaria har inte blivit mer avancerade i sin struktur eller sina mekanismer, så det är svårt att tänka sig att människan har blivit det. (3)

Arters variation är begränsad. (2) Darwin menade att variationen inom arter uppstår slumpmässigt, men Gregor Mendel visade att arv följer matematiska regler. Hans observationer antydde att det fanns gener. (4) Variationen vi ser inom arter är alltså begränsad till hur dess gener kan kombineras. Den enda förnyelsen står mutationer för. Det hade Darwin ingen aning om. Mutationer måste verka på befintliga strukturer och mekanismer, så det är mycket begränsat vad som kan åstakommas. (3) Fördelaktiga mutationer innebär oftast att en gammal funktion offras, vilket gör dem dyrköpta och destruktiva. (3)

Mutationer kan ha stora konsekvenser, särskilt om de är destruktiva på genomet. Givetvis kan det vara en fördel ur ett överlevnads eller fortplantningsperspektiv, men det innebär inte att det skett någon progress. En destruktiv förändring behöver inte leda till sämre förutsättningar för överlevnad och fortplantning, för det finns något som kallas sjukdomsvinst. I många fattiga länder finns goda förutsättningar att försörja sig som tiggare ifall man har en synlig funktionsnedsättning. Ett funktionshinder är destruktivt oavsett om det ger individen fördel eller handikapp i en viss miljö. Det normala användandet av ordet är just att destruktivt betyder nedbrytande, helt oavsett om det ger vinst eller inte. Normala människor skulle kalla våldtäkt för destruktivt även om det kan ge förövaren avkomma. Sickelcellanemi är ett vanligt exempel på en liten genetisk förändring med stora destruktiva konsekvenser, som samtidigt ger viss överlevnadsfördel i en viss miljö. Det är inte alls okomplicerat att bära på anlaget för sickelcellanemi. Individen måste betala ett pris för sitt begränsade skydd mot malaria, precis som en blind man visserligen har sin blindhet att tacka för sin inkomst som tiggare, men är priset högt, att hans ögon inte fungerar. Om generna är förstörda av en mutation så är de, oavsett om det ger en fördel eller inte.

Evolution är en tvåstegsprocess, variation och selektion. Selektionen är mer tillåtande än evolutionsläran vill göra gällande. När det gäller överlevnad och fortplantning finns ett stort inslag av slump. (1) Evolution bär därför på ett stort intuitivt problem som gör att den inte kan förklara progressiv utveckling, åtminstonde inte hos de mer avancerade djurslagen. Utveckling som beror på mutationer är antingen för liten för att ha någon inverkan på individens överlevnad eller fortplantning, eller så stor att den är för osannolika för att äga rum. Obetydliga mutationer hos ett ryggradsdjur försvinner i mängden av individens övriga egenskaper och den yttre miljöns slumpmässiga faktorer, och ger därmed inte någon signifikant fördel för individen. Betydande progress å andra sidan kräver så många mutationer på rätt ställe att det helt enkelt aldrig händer. Matematiker har beklagat sig över att Darwinismens siffror inte går ihop. Informationen som krävdes för livets uppkomst kan inte ha uppstått slumpmässigt. (2) Darwins teori om gemensamt ursprung bygger på en lång rad extremt osannolika händelser, och är i praktiken att betrakta som omöjlig.

Allt Gott!