Lite normalt umgänge

Så har jag blivit småbarnsfar, därav sparsamheten med inlägg senaste månaderna. Nu sitter jag uppe mitt i natten i främmande land och vakar över min dotter som inte kan sova.  Läser lite om den norske terroristen.  Hur kunde det gå så galet? Kan vi göra något för att det inte ska hända igen? Jag tror inte på hårdare kontroll eller mer upplysning, utan jag tänker att det handlar om relationer. Var och en måste upptäcka ensamma människor och innesluta dem i gemenskapen så att de får lite normal stimulans. Om någon i sin ensamhet är bitter och cynisk så kan lite normalt umgänge göra underverk tror jag, ungefär som tidningen Dagen skriver i ledaren om att innesluta Breiviks likar.

Fruktansvärt dåd i vårt grannland

En infödd norrman sköt ihjäl många barn på ett socialdemokratiskt sommarläger på en ö utanför oslo. Han hålls också ansvarig för den briserade bilbomben i centrala Oslo tidigare under dagen. Det är med sorg och besvikelse jag läser om händelserna på Dagens Nyheters nätupplaga. Det är tidig morgon i Skandinavien, men jag sitter på andra sidan jorden på ett hotell i Taipei och läser medan fru och dotter tar en förmiddagslur. Det är en global värld vi lever i. Här på främmande mark känner jag mig trygg medan mina fränder hemma i norden skakas av tryckvåg och sorgebud. Så maktlös man känner sig, samtidigt som en niding hade makt att orsaka så mycket skada. Det är lättare att riva ner än att bygga upp. Vem kan hindra den som verkligen bestämt sig för att förstöra för andra? Nu kommer åtgärder vidtas och lagar stiftas för att det inte ska hända igen, men till vilken nytta när det finns galningar som planerar och genomför skoningslösa attacker som denna? En man med nordiskt utseende sticker ut här i Taiwan, men inte i Norge.  Det hjälper alltså inte att vara misstänksam mot främlingar, fienden finns ibland oss och inom oss. Bara när vi erkänner det kan vår trasighet bli lagad och vårt hat bytas till medlidande. Då kommer Gud att ge oss rättvisa och tröst.