Level 5

Mina farhågor hade redan besannats när jag skrev förra inlägget, WHO tillkännagav igår att vi har en pandemi. Det känns märkligt, här står vi inför ett hot som kan orsaka fler dödsfall än alla krig och ändå verkar folk ta det med ro. Kanske för att det känns overkligt eller osannolikt. Men Spanska sjukan var verklig, och vi står knappast bättre rustade att skydda oss idag än vi gjorde då. Visst, vi har Tamiflu, men frågan är om vi har tillräckligt med vårdpersonal för att administrera läkemedlet. Man måste ju räkna med att även vårdpersonal insjuknar. Nåja, det är inte meningen att skrämma upp folk, det blir ju inte bättre ifall panik utbryter, och det finns fortfarande gott hopp om att sjukan ska dra förbi som en mild influensa. Men det ger anledning att reflektera över var vi har vår trygghet och vart vi sätter vårt hopp.

Allt Gott!

Svininfluensan kan bli pandemisk

WHO har nu klassat den mexikanska H1N1-stammen till fas 4 vilket innebär hot för pandemi. Den kan alltså komma att spridas över stora delar av världen och drabba stora delar av befolkningen i varje land. Senast detta hände var 1968 då Hong-Kong-febern dödade en miljon människor. Mexico har så här lång 149 dödsfall vilket är en stor del av antalet sjuka, kanske 1 på 15. Att sjukdomen visat lugnare förlopp utanför Mexico skulle kunna bero på att viruset mattas av medan det sprids, men det är för tidigt att säga, och min känsla är att folk invaggas i falsk säkerhet. USA har just tillkännagivit sitt första dödsfall, ett 23-månaders barn i Texas. Medianåldern på de sjuka sägs vara 16 år till skillnad från vanlig influensa då främst äldre sjuka individer drabbas. Spanska sjukan som skördade mellan 25 och 50 miljoner människorliv 1918-1919 drabbade främst unga friska individer. Det här är något vi inte har kontroll över. Det är en ovan sits för den moderna människan som har mycket av sin existensiella trygghet i känslan av att kunna kontrollera tillvaron. Jag ser ofta hur det existensiella lidandet överstiger det fysiska hos svårt sjuka, och det gör ont att se. Hoppas verkligen att WHO snart finner anledning att klassa ner H1N1. Det är något att be för.

Mellan ont och gott

Kampen mellan ont och gott är ett ständigt återkommande tema i filmer och böcker. Det måste vara något mänskligt behov av att dela upp världen i två lag och heja på de goda. Särskilt barn gör så och även om tonåringar ofta kan nyansera sig något om gränsen mellan ont och gott så är gränsen mellan rätt och fel ofta fortfarande knivskarp. Hos vuxna har jag lagt märke till två förhållningssätt. Antingen har man stora gråzoner mellan ont och gott, rätt och fel, eller så fortsätter man att nyansera genom att skruva upp kontrasten på de suddiga fälten. Det senare kräver mer ansträngning och man blir aldrig färdig.

Allt Gott!